Ja då va d en ny vecka igen då...
denna dag har varit jävligt tung för mig... börjar dagen med klasstimme o fick då reda på att d inte va nån skolsamling så vi skulle ha klasstimme från 10:30 till 12:00... ganska gött ändå me tanke på att man tar det väldigt lugnt då, bra start på veckan och dagen tycker jag, hade några nyhetsuppläsningar som dock va jävligt jobbiga att lyssna på me tanke på att jag får anstränga mig så förbannat för att höra va dom säger o ignorera rösterna i mitt hövve...
va ganska härligt vid lunchen eftersom man satt i matsalen som vanligt o där brukar det ju va ganska så högljutt, så då tänker jag inte så mycke på själva rösterna... mycke jobbigare dock på butikskommunikations lektionerna efter lunch....
HELVETE va svårt det va att koncentrera sig, o det tog verkligen kol på mig när läraren gav mig en alldeles för liten tröja som jag skulle trycka på en skyltdocka.... o jag sa flera gånger att det här går inte, den är för liten.. men nej nej den skulle minsann på... o så skulle la ho visa o upptäckte att det inte va så jäkla lätt, samtidigt som denna pärs höll på så skrek det i mitt huvve hela tiden " du klarar det aldrig, du är så jävla patetisk! du klarar ingenting "
så till slut sa jag tillome högt o tydligt - jag har inga nerver för det här, jag kan inte! -
samtidigt som jag visste att jag visst klarar av det bara att det tar lite tid, detta skrämmer mig så jävla mycket eftersom rösterna tar mer o mer över mitt handlande... jag anstränger mig verkligen på djupet för att orka fortsätta, att inte ge upp att inte göra så rösterna får som dom vill....men det är så svårt.. så jobbigt...

Jag längtar verkligen till första lovet då jag ska hem till karlskoga! jag tror faktiskt att det kommer bli mycket bättre bara jag får komma hem till min familj o min barndoms stad...
Jag har klankat ner mycket på karlskoga i mina år när jag bott där.... har ju trots allt bott där hela livet, men nu när jag inte gör det längre så upptäcker jag hur jävla bra man hade trots att man mådde åt helvete... men man hade ändå sin familj, sina speciella små ställen som man gick till för att tänka, o man kände till verkligen varenda liten vrå i stan...( dock inte gatunamn )