ja då var det måndag igen då.... denna helg har varit ett rent helvete kan jag lova, eller ja inte riktigt hela men nästan.... tänkte börja berätta om fredagen o sen dag för dag...

fredag: Erika är här o vi snackar massor som vanligt o har trevligt, börjar tjuva litte på ölen innan vi skulle bli hämtade av Lena för att åka till Gejjan på förfest... kommer dit o har det så jävla roligt, skrattade så mycket att jag fick ont i kinderna o allt... gick iväg till reddan för tacobuffe o hade det trevligt... vidare därifrån till woodys o hade ännu trevligare, träffade mycke trevligt folk, bland annat två tjommar som också skulle på cruisingen i krillehöla som jag skulle på på lördagen...riktigt trevligt..
vi kommer fram till att d e dags att börja röra oss hemåt o började promenera, tänker inte skriva ut va vi pratade om hela vägen hem dock... hahaha jag o erika säger jag bara...

lördag: vaknar o sätter på kaffe d första jag gör, erika vaknade en liten stund efter o vi satte igång o snackade om gårdagen...efter en stund blev d bestämt att jag skulle åka med marika in te krillehöla strax efter lunch eftersom ho ändå va inne i kga. gjorde mig iordning o stack iväg.... linda va redan där o så småningom kom joline också... de dola o greja för fullt ända tills d va dags att åka iväg o käka.. efter att vi hade ätit skulle vi hämta mustangen som vi skulle åka i... hämtade den, vidare till maxi för att handla o sen skulle vi hem te marika igen för att de andra tjejerna skulle byta om o litte sånt där...

helt plötsligt så märker jag att bilen står stilla och de andra står utanför bilen o röker.... jag tänkte " va fan? varför sitter jag kvar i bilen? hade jag somnat? "... tittar upp mot marika o ser skräcken i hela henne, då förstod jag vad som hade hänt.... jag hade fått ett epileptiskt anfall... som jag inte fått på över 3 år.... jag tänkte " aja " o skulle resa mig upp för att gå ur bilen, men det gick inte... jag hade sån jäääävla smärta i ryggen(?!)....förstod inte vad det var som hade hänt.... därefter är det lite suddigt då jag garanterat inte var vid fullt medvetande riktigt än... när vi kom hem te marika så kom jag fram till att det är lika bra att jag drar hem, dels för min egna skull o dels för deras.... marika skjutsade hem mig till mina föräldrar o jag förklarade allt som hänt för dom ( det som marika berättat osv ). berättade för dom vilken enorm smärta jag hade i ryggen o jag kunde knappt gå, efter mycke om o men så konstaterades det att jag hade fått kraftig ryggskott....SJÄLVKLART tänkte jag då....
jag kunde inte dra hem eftersom jag fortfarande va lite skakis så jag sov kvar där, vilket inte blev många timmar...

Det sjuka med hela denna händelse är att ALLA... o då menar jag verkligen ALLA andra anfall som jag fått i mina 11 år som epileptiker har jag haft nån form av föraning om, även om jag inte hunnit säga nåe till nån så har jag ändå själv varit förberedd... men inte denna gång, denna gång fattade jag inte vad som hade hänt eller nånting förrän jag såg marikas kroppsspråk o hennes blickar mot mig, o jag har ALDRIG haft så kraftig så jag fått ryggskott.....

jag har övervägt nu med medicinering då jag är väldigt rädd för att det ska hända igen utan att jag ska veta om nånting, ringde te neurologen idag och fick en läkartelefontid imorgon eftermiddag.... jag gillar inte min läkare för fem öre, men jag måste verkligen ta mediciner igen nu för mitt eget bästa.... o jag vill poängtera att jag INTE börjar med medicinerna för körkortets skull eller för att slippa själva anfallen i sig, utan det är just det här med att jag inte har nån föraning längre.... och som epileptikter så är det jävligt skrämmande ska ni veta...

Sen i lördags, alltså söndag o idag nu så har jag haft ett rent helvete då jag inte kan gå normalt o kan inte böjja mig ner o tar 300 år att ta mig upp o ner för trapporna, jag kan inte sitta för länge, kan inte ligga för länge, kan inte stå för länge o ja jag vete fan allt... går omkring med kryckor för att kunna röra på mig någorlunda iaf....


o NEJ jag vill absolut inte att fölk ska tycka synd om mig över detta... okej, ryggskott är ett helvete, men nu är det som det är o det blir inte bättre över att folk tycker synd om mig....

Erika är en jätte snäll människa som har hjälpt mig jätte mycket här hemma de här dagarna, nyss diskade ho upp all disk som va i köket, ho hjälpte mig med soporna o servar mig med kaffe..... lite lyx måste man ju få ha när man inte e helt okej :P