Ja nu har jag fan bestämt mig för att flytta från denna stad...först va jag tveksam eftersom mamma o pappa tycker att jag ska flytta o jag vill inte få samma känsla som med gymnasievalet... jag ångrar så jäkla stort att jag gick omvårdnad, men gjorde det pga att mamma o speciellt pappa kacklade om att jag skulle gå det, manipulerade mig totalt, o vill inte ha samma känsla nu om jag ska flytta.... men jag har kommit fram till : va fan finns det här? inte ett skit.... får inge jobb här.... socialen e som dom e o allt det där..... det finns ingenting för mig här, förutom min familj....o dom kan jag ju inte leva på hela mitt liv heller...jag kommer sakna dom som fan det vet jag, men det får jag stå ut med, jag pallar inte att va kvar bland allt skit också, det handlar inte BARA om att jag inte får jobb här så jag ska flytta... utan det handlar även om alla jävla minnen o allt som jag inte kan få bort, o jag vet att det inte gör saken bättre genom att flytta... du Erika vet vad jag syftar på om du tänker efter..... men jag kan ju iaf ge det ett försök... funkar det inte så funkar det inte....men det vet jag ju inte förrän jag har försökt...
jag vet att jag säkerligen kommer må skitdåligt i början....men då får jag väl göra det i så fall, orkar inte me allt här i stan längre, nu får det va nog,
vissa personer har fan inge hjärta, o tänker sig inte för va dom gör eller säger i min närhet.... o det är jag trött på, tänk efter för fan! vissa kanske tycker att jag överreagerar, då får ni väl tro det, men tror ni det så känner ni mig inte o vet inte om mina bekymmer problem eller känslor... Erika jag vet att du förstår mig, att du vet va jag pratar om o allt sånt där....Det är mycke möjligt att jag kanske e en förjävlig kompis ibland om jag är på dåligt humör och ledsen, då jag endast tänker på mina egna problem osv. men jag måste göra det ibland, o förlåt om jag tjatar om dom, men det gör jag bara när bägaren rinner över helt enkelt, när jag inte får plats med mer så det väller bara ut liksom....