Jag vet inte hur mycke mer jag klarar av, varje dag håller jag god min för att ingen ska se hur det egentligen ligger till...varje dag ljuger jag för alla jag möter och säger att det är okej, det är bra, jag överlever..
men i själva verket så gör jag inte det! jag klarar inte så mycket mer, många småsaker som blir så grymt stora i min värld.
Det finns verkligen ingen som kan förstå smärtan som jag har inom mig, ingen som jag verkligen kan tillförlita mig på, ingen som känns sådär 100% säker på att man kan lita på den personen om man berättar allt...

vet inte va jag ska ta mig till....kommer inte klara av det här....hoppas på att jag står ut till den 19e iaf..då åker jag ju hem till karlskoga en vecka....